Ledarskap i tjänsteproducerande verksamheter
Vad det gäller förhållningssätt så har det en stor betydelse vilken typ av verksamhet man beskriver. Har man en produktion som motsvarar Svenska häftstiftsfabriken i Pålsboda hade på1930-talet, så behövs ett annat förhållningssätt än det som vi har idag på många men inte alla ställen. På den tidens satt hela Kunskapen i ledningen med stöd av ingenjörer, ekonomer, inköpare och försäljare. Själva produktionen sköttes av män som såg till att maskinerna rullade på och att råmaterial fylldes på. Dåtidens ledarskap grundade sig på Taylorism ett förhållningssätt där verksamheten byggde på vetenskaplighet, tidsstudier, specialisering och tydlig uppdelning mellan arbetare och ledning. Kunskapen om själva verksamheten satt helt och hållet hos ledningen. I tjänsteproducerande företag av idag sitter Kunskapen, kompetensen, styrkan och livskraften i själva mötet mellan Leverantör-Kund. Försäljare-Kund, Tandvårdare-Patient, Lärare – Student. Ledningen har en mindre funktion av styrande och mer av stödjande. I boken ”Riv Pyramiderna” av Jan Carlzon anger han detta som ”sanningens ögonblick”. Varje medarbetare måste fatta sina egna beslut. Beslut som ska leda till att Verksamhetens mål kan nås.
Ledarskapet inom industrin kan i stort sett vara detsamma nu, som på trettiotalet då man behandlade arbetarna i produktionen som robotarna idag. Det vill säga som en del av maskinen de stod vid. För tjänsteproducerande verksamheter av idag däremot, där hela kunskapen finns i kontakten med Kunden/Studenten/Patienten/Medarbetare behövs ett helt annat Ledarskap. Inte det styrande, men det stödjande Ledarskapet. Inom pedagogiken finns detta beskrivet som det växthuset där varje planta får de förhållanden som den behöver jämfört med fabriken där råmaterialet tas in på ena änden och spottar ut exakt lika produkter på den andra. Det nya Ledarskapet jämfört med det gamla.
I verksamheter som är till stora delar skattefinansierade som ”skola, vård och omsorg” behövs en betydligt högre effektivitetskrav än den som gäller i nuläget. Varför? Skatt är inte frivilligt. Man kan inte dra sig ur verksamheter med dålig ”lönsamhet” som är fallet för aktieägare. Ett annat problem kan vara att skola vård och omsorg lutar fortfarande lite väl mycket åt en hierarkisk struktur.
Utbildning
Man kan se utbildning som en tjänsteproducerande verksamhet. Vilken är visionen som exempelvis anger riktningen för tandläkarprogrammet. Är det legitimationen efter tio terminers studier? Är det högskoleförordningens 15 mål eller är det att tillfredsställa första arbetsgivarens behov av tandvårdsproduktion?
Visionen finns i tandvårdslagen. ”En god tandhälsa till hela befolkningen”.
Lärarnas uppgift är att förmedla tjänsten/kunskapen till studenterna så att den studentkull som lämnar utbildningen efter 10 terminers studier kan följa visionen för de ca 100 000 människor de kommer att möta under sitt yrkesliv. För att nå dit krävs förutom en effektiv kunskapsförmedling även förmågan att förmedla ett förhållningssätt till ett livslångt lärande.
Eftersom Lärare och Studenter har samma mål så ingår de i samma lag. Studenterna får arbeta så att svetten lackar utan att få betalt. De slipper däremot att betala för att få arbeta. Vem är det då som betalar och hur mycket betalar de? Befolkningen eller mer precist Skattebetalarna betalar. Ca 2,3 miljoner kronor kostar en tandläkarutbildning. 10 terminer med 100 dagar per termin innebär 1000 dagars utbildning och det i sin tur innebär att varje student är ”sponsrad” av skattebetalarna med 2300 kronor per dag. Ställer detta krav på studenterna? Är det OK att sova bort pengar på föreläsningar eller inte ens gå på dem? Och sätter detta faktum ett krav på Lärarna? En föreläsning på en timme för 90 studenter sprätter iväg 22 500 kronor med det här sättet att räkna. Fem lärare som har ett 1 timmes möte istället för att var och en undervisa 90 studenter drar iväg 112 500 kronor. Räknar man bara på lönekostnaden vilket är kanske mer sansat så innebär detta ändå att möten måste tillföra verksamheten något. Och en sak till. Att se lärare-student som varandras medarbetare där lärarna har erfarenheten och förmågan att hålla studenten ambitiös, nyfiken och kunskapshungrig upp genom utbildningen innebär att studenter slipper Läraren som har attityden: ”Gör som jag säger det sparar tid och hjälper dig att klara tentan”.
Å ytterligare en sak. I tandvårdsmottagningar finna ett recall-, kallelsesystem. Skälet till detta är inte bara för att FÖREBYGGA ohälsa utan även för att se hur meddelad vård har fungerat. Sitter fyllningarna kvar, har såret läkts – kan Patienten hålla rent runt våra kronor och broar? Det är ett bra återkopplings- och lärandemoment. Varför skulle man inte kunna göra på samma sätt: Kalla tillbaka studenterna med viss regelbundenhet för att kolla upp hur meddelad utbildning fungerat.
Att hela tiden nå lite längre
Det gäller inte att jobba hårdare utan smartare. Med tydliga mål, mått, visioner och kunskaper i hur man kan utveckla och leda människor kan man komma så mycket längre än vad man gör idag. Och skulle inte vi fyra medarbetare i dagens Tandvårdsteam, Tandläkare, Tandsköterska, Tandhygienist och Patient räcka till, så ansluter strax den femte medarbetaren, AI. Smartare än så kan det ju inte bli… 👍
Och du….
Två intressanta spaningar som gjorts 2025, avseende tandvårdens framtid:
Patient- och personalcentrerad personalplanering
Ett stöd för framtidens efterfrågeanalyser för tandvård Nationella planeringsstödet 2025 – Delrapport 4
fenixodont 